Italian b1240 - d1302 Cimabue Location Italian painter and mosaicist. His nickname means either bull-head or possibly one who crushes the views of others (It. cimare: top, shear, blunt), an interpretation matching the tradition in commentaries on Dante that he was not merely proud of his work but contemptuous of criticism. Filippo Villani and Vasari assigned him the name Giovanni, but this has no historical foundation. He may be considered the most dramatic of those artists influenced by contemporary Byzantine painting through which antique qualities were introduced into Italian work in the late 13th century. His interest in Classical Roman drapery techniques and in the spatial and dramatic achievements of such contemporary sculptors as Nicola Pisano, however, distinguishes him from other leading members of this movement. As a result of his influence on such younger artists as Duccio and Giotto, the forceful qualities of his work and its openness to a wide range of sources, Cimabue appears to have had a direct personal influence on the subsequent course of Florentine, Tuscan and possibly Roman painting.   Related Paintings of Cimabue :. | Maesta | Crucifix (detail) fdg | Madonna and Child Enthroned with Two Angels and Ss. Francis and Dominic | The Madonna in Majesty (detail) fgjg | St Matthew (detail) dfg |
Related Artists:
ulrika eleonora
Ulrika Eleonora d.y., född 23 januari 1688, död 24 november 1741, var regerande drottning av Sverige 1719-1720, dotter till Karl XI och Ulrika Eleonora av Danmark, syster till Karl XII samt kusin till August den starke, Fredrik IV av Danmark och Fredrik IV av Holstein-Gottorp. Hon gifte sig 24 mars 1715 med Fredrik av Hessen, den blivande Fredrik I, men förblev barnlös. Ulrika Eleonora föddes den 23 januari 1688 på Stockholms slott som dotter till kung Karl XI och Ulrika Eleonora d.ä. Under barndomen förbisågs hon av alla för sin äldre, livligare och mera begåvade syster Hedvig Sofia. Så snart hon blivit giftasvuxen fick hon många friare, bland andra blivande Georg II av Storbritannien och arvprins Fredrik av Hessen-Kassel. Redan 1710 begärde denne hennes hand, men deras trolovning tillkännagavs inte förrän den 23 januari 1714. Bilägret firades den 24 mars 1715. Under Karl XII:s vistelse utomlands var hon, efter Hedvig Sofias död (1708), den enda myndiga medlemmen av kungahuset inom riket om man borträknar hennes åldriga farmor (Hedvig Eleonora). I slutet av 1712 eller början av 1713 hade Karl XII tankar om att göra sin syster Ulrika Eleonora till regent, men fullföljde inte denna plan. Det kungliga rådet däremot övertalade henne att bevista dess sammanträden för att i henne erhålla ett stöd. Första gången hon infann sig i rådet, 2 november 1713, beslöts också om sammankallande av en riksdag. Det s.k. rörelsepartiet vid denna riksdag ville att prinsessan i kungens frånvaro skulle göras till riksföreståndarinna "såsom närmaste arvinge till kronan och regementet". Detta förslag motarbetades av Arvid Horn och rådet, som fruktade att svårigheterna för en ändring av regeringssättet därigenom skulle ökas. Prinsessan visade emellertid ständerna stort intresse för landets angelägenheter. I sina brev till kungen uppmanade hon honom att återvända hem och varnade honom för möjliga följder av hans frånvaro. Med hans samtycke undertecknade hon under den följande tiden alla rådets skrivelser, utom dem som var ställda till honom, för i sin egenskap av vice regent var hon ett med kungen enligt dennes uppfattning. Mera sällan deltog hon i rådets förhandlingar.
Stefano della Bella
Italian Baroque Era Printmaker, 1610-1664,was an Italian printmaker known for etchings of many subjects, including military ones. He was born at Florence, and apprenticed initially to a goldsmith, but became an engraver working under Orazio Vanni and then Cesare Dandini. He studied etching under Remigio Cantagallina, who had also been the instructor of Jacques Callot, who had lived in Florence 1612-1621, and whose prints imparted a strong influence to printmakers. The patronage of Don Lorenzo de Medici enabled della Bella to study for three years in Rome. In Rome, he created a then admired print of the cavalcade celebrating the entry of the Polish ambassador into Rome in 1633. He also created a number of prints of views of Rome. In 1642 he went to Paris, introduced by the Tuscan ambassador, Alessandro del Nero, and where he resided for seven years. Cardinal Richelieu engaged him to go to Arras and make drawings of the siege and taking of that town by the royal army. After residing a considerable time at Paris he returned to Florence, where he obtained a pension from the grand duke, whose son, Cosimo de Medici, he instructed in drawing. His productions were very numerous, amounting to over 1000 separate pieces. He is known to have illustrated some discoveries for Galileo. See entry for Hansken for his etching of the famous elephant after death. Wikimedia Commons has media related to: Stefano della Bella
Alfred Guillou
French Academic Painter, 1844-1926